tisdag 28 februari 2012

Framstående socialdemokrater



En framstående socialdemokrat for land och rike runt och sade förlåt. En annan framstående socialdemokrat åker på skrämselturné och sprider osäkerhet och oro genom sitt tal om att människor inte har någon trygghet när de blir sjuka. Somliga tror att det inte längre finns någon försäkring.

Jag är intresserad av den senare socialdemokratens mål med att undergräva tilltron till något så solitt som en allmän försäkring. Man kan tycka att det är harmlöst att säga som han gör att människor ”betalar in en del av sin lön” till sjukförsäkringen. Men varför säger han så? Gång på gång betonar han att betalningen är personlig: ”- - - i ett läge där man har betalat in en väsentlig del av sin lön”, ”- - - en försäkring som man själv har betalat”, ”- - - en social försäkring som vi har där vi avstår en del av vårt löneutrymme”, ”- - - ett system där vi avstår en del av vår lön för att betala en försäkring som ska skydda vår inkomst”.

Jag har aldrig hört talas om någon som personligen betalar för den allmänna sjukförsäkringen. Hur skulle det gå till? Allt jag vet är att den allmänna sjukförsäkringen betalas med arbetsgivaravgifter ovanpå lönesumman (5,2% av totalt 31,42%, reglerat i lag).

Hör människor en framstående socialdemokrat säga att socialförsäkringarna är nedmonterade och att sjuka inte får någon sjukpenning, tror de förmodligen att det är sant. De tror förmodligen att lönen naggas i kanten om han säger så. Källskatten dras ju, så sjukförsäkringsavgiften kanske också dras från lönen? Vem vet?

Politiker har ansvar för hur de pratar om sjukförsäkringen.

Den här framstående politikern målar upp ett dom-bestjäl-dig-på-dina-rättigheter-scenario. Först hur folk själva ser till att få en sjukförsäkring, och sedan att de ändå en vacker dag står där med två tomma händer, lurade på leveransen så att säga. Han tycker det är orimligt. Han vill för liv och pina ha bort stupstocken som är hans benämning på den yttersta tidsgränsen. Såvitt jag förstår innebär det ett outtalat löfte att med hans modell skulle alla som idag blir utförsäkrade bli kvar, inte bara de sjuka? Han låtsas inte om att systemet är så konstruerat att ingen som är sjuk blir utförsäkrad. Den yttersta tidsgränsen är en tidsgräns bland andra tidsgränser där F-kassan och Arbetsförmedlingen gör en ordentlig kartläggning av arbetsförmågan. Han ser inte poängen i att fatta avgörande beslut för personer som varit sjukskrivna i åratal: ska de beviljas förtidspension eller har de på något vis ändå en möjlighet att komma tillbaka? Den möjligheten är hela idén bakom reformen av försäkringen. Den är ett paradigmskifte och han vill paradigmskifta tillbaka.

Vad jag kan bidra med är att öka sanningskvoten i debatten när socialdemokraterna kommer släpande på sin gamla stupstock. Vad händer vid den bortre gränsen? Vad händer i verkligheten med dem som utförsäkras?

Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen fick i sina regleringsbrev för 2011 i uppdrag att följa upp och analysera situationen för dem som nått den maximala tiden i sjukförsäkringen. De senaste siffrorna gäller första halvåret 2011.
Källa: Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans statistik.

Efter två kvartal 2011 är läget följande:
12 610 personer uppnådde maximal tid i sjukförsäkringen och blev utförsäkrade
3 123 var så allvarligt sjuka att de blev kvar i sjukförsäkringen
2 437 återvände till sjukförsäkringen efter att ha prövat arbetslivsintroduktionen

44 % är den andel som blev kvar i eller återvände till sjukförsäkringen. Men det tycks inte påverka vår framstående socialdemokrat när han vill backa tillbaka:
” - - - låt mig vara mycket tydlig och säga att vi inte accepterar de utförsäkringar som sker idag”.
Vad är det han vill? Är det för få som blir kvar i försäkringen?

 De flesta som utförsäkrades efter maximal tid i sjukförsäkringen gick över till Arbetsförmedlingen. 8 441 personer skrev in sig där.

6 090 av dem som skrev in sig på Arbetsförmedlingen återvände inte till
sjukförsäkringen.
Vi tar själva utförsäkringen en gång till:
12 610 personer utförsäkrades. Av dem var 3 123 så allvarligt sjuka att de fick stanna i sjukförsäkringen antingen med förtidspension eller med förlängd tid med sjukpenning. Sjuka blir alltså inte nödvändigtvis av med sin sjukpenning. Det görs en individuell bedömning.  

1 046 skrev inte in sig på Arbetsförmedlingen.
Av dem har 86 återvänt till sjukförsäkringen, och 960 har inte återvänt till sjukförsäkringen. De är bara ute ur systemet, någon annan stans, gör något annat?

8 441 skrev in sig på Arbetsförmedlingen. Av dem har 2 351 återvänt till sjukförsäkringen efter att ha prövat på arbetslivsintroduktionen. Det funkade tydligen inte.

Men 6 090 har inte återvänt till sjukförsäkringen, och av dem är 5 049 i arbete eller på väg mot arbete. Tack vare utförsäkringen är de på banan igen.

90 fortsatte hos sin tidigare arbetsgivare
274 har vanliga jobb utan stödinsatser
125 har nystartsjobb                     
558 har arbete med stöd, typ lönebidrag, skyddat arbete, Samhall osv
205 är öppet arbetslösa. Det betyder att de är matchningsbara och klara med åtgärder.
3 233 är i program med aktivitetsstöd, och 1 084 är inskrivna utan aktivitetsstöd. Den senare gruppen är de med begränsade eller obefintliga förutsättningar att över huvud taget delta i något arbetsmarknadspolitiskt program.
61 är i jobb- och utvecklingsgarantin
1 302 får arbetslivsinriktad rehabilitering 
445 får hjälp med vägledning och platsförmedling
451 får förberedande utbildning
851 får fördjupad kartläggning och vägledning
123 deltar i andra program
441 har lämnat Arbetsförmedlingen utan att meddela sig

Jag vet inte vad man ska kalla alla de insatserna om inte insatser. Så vår socialdemokrat talar uppenbarligen mot bättre vetande när han slår fast:  ”- - - att det idag inte finns några fungerande insatser med stöd för rehabilitering, återgång i arbete, arbetsträning och anpassning av arbetsplatser”,  ”- - - att man ställs helt utan stöd och utan rehabiliteringsinsatser”.  Verkligen?

Alla citat är hämtade från Riksdagens snabbprotokoll från den 12 december 2011. Den framstående socialdemokraten spekulerar i vad andra kan komma att spekulera i som ett resultat av de känslor av oro, tilltro, förväntan han mobiliserar i sina salvelsefulla anföranden. En artig sammanfattning är att han har ett robust samvete.

Jag vill ha sanning.